måndag 30 november 2009

Huvudsaken man är varm om fötterna.


God Morgon Mamma!

I ett försök att hålla vardagstristess och låggradig existentiell ångets stången har jag hänfallit åt en av vår tids stora riskbeteenden. Jag har börjat sticka. Man vet aldrig vart detta leder. I Eriks fall leder det till fotografering.

De allra första- friformade - sockorna sitter redan på mina fötter och värmer. Det är Maggans gamla tubsocks-mönster som jag har modifierat med en häl, för jag gillar hälar.

Resultaten är än så länge sisådär - som en ambitiös syslöjdselev med masklexi ungefär. Lagom till högerfoten hade jag fått bättre snits på att maska av så tårna ser olika ut, men jag har haft dem till jobbet och de ramlade inte i bitar och det är ju vackert så.

Garnet är inhandlat på den gigantiska hobbyköpladan som slog upp sina portar i Westwood Cross bara ett par veckor efter att du var här och letade stämplar och andra pappslöjdstillbehör till din bekant, mamma. Vi kikade in efter garn och upptäckte två våningar av Fimolera, garner och en hel vägg full med stämplar, stansar och klistermärken.

Jag gick förstås loss som en terrier i ett hönshus och kom hem med famnen full av pysselpryttel. Jag planerar att döva saknaden efter att fira Jul därhemma med intensivt pysslande. Problemet är att det blir så himla pyssligt att allt jag kan tänka är: "Om bara familjen var med här!" Så jag pysslar mer för att hålla humöret uppe. En ond cirkel.

Min plan är att julpyssla på alla sätt jag kan tänka ut. Därför har jag fått garn och stickor att sticka juliga sockar med. (Jag vet inte varför, men jag tycker sockar är juliga). Jag har fått ett ljus-kit att stöpa egna ljus med. (Ljus är definitivt juliga) och jag har fått oasis och pynt att tota ihop en ljusstake av (den har du redan sett, och den är definitivt adventig). Jag ska göra egen tvål till julbadet (om vi kan övertala boilern att ge oss hett vatten - annars blir det en juldusch) och naturligtvis baka och göra gotter.

Jag har köpt en enkel, rätt ful, elektrisk adventstake i furu - och ämnar pynta om den så att jag gillar den. Köpa en snygg ljusstake från början är fusk och tvärsemot vad den här julen ska gå ut på. Kransen ska jag också göra själv, med mammutkottar ärligt stulna från kyrkogården. (De sopar ihop dem och slänger dem annars)

Vi tänkte krydda egen snaps, men vi vet inte vem som ska dricka den.

Och naturligtvis har jag införskaffat Fimolera. Ingen jul utan Eriks obscena tomtetablåer. Det enda jag inte lyckats hitta är lack. Jag tror det ska finnas en bit kvar nånstans i gömmorna dock.

Det blev så mycket pyssel att jag fick röja ut ett särskilt skåp där jag har pysselgrejer. Så kan det gå.

Kram på dej mamma! Vi hörs i morgon!

Ps. jag ljög. Jag har röjt ur två skåp och fyllt dem med pyssel. Ds.

söndag 29 november 2009

Förste Advent - Bättre att tända en eldkastare än att förbanna mörkret.


Pyssel nummer ett. - En adventsljusstake.

Tydligen tänder inte Engelsmännen ett ljus per adventsöndag, så det blev att tota själv.

Jag har använt oasis och prydnader från hobbyladan, utom murgrönan som är ärligt stulen från ett träd på Tescos parkering. Ett tilltag som ökade spindelpopluationen i huset exponentiellt. De följande dagarna gick till soundtracket av Eriks "klask, klask, klask" när han avlivade spindlar i parti och minut - gärna i smyg för att inte stressa mig med hur många de var eller det faktum att jag nästan garenterat hanterat dem medan jag stal, och knölade ner murgrönan in min medhavda kasse. (Murgröna kväver trädet, så egentligen kan man säga att jag räddade ett träd. Eller, jag säger det i alla fall.)


Det andra man behöver för att belysa tillvaron är en elektrisk advensstake att ställa i valfritt fönster. Allt jag kunde hitta var den här fula:Som med lite sprayfärg, rödlack. bomullsband och fimolera blev såhär:


Närmare detaljer:
Naturligtvis spillde jag rödfärg på golvet, så imorgon blir det att handla lacknafta och hålla tummarna.


Jag återkommer med dörrkransen.

fredag 27 november 2009

Förste Advent - Varför Ateister Får Fira Jul Så Mycket De Vill


Glad förste advent mamma! Den här tillfällighetsbloggen är tänkt att vara som ett titthål in i mitt julstök eftersom vi inte kan fira tillsammans i år. Målet är att klara av ett inlägg om dan fram till julafton - lite som en bloggadventskalender tänkt för dej.

Jag kommer som sagt att beskriva mitt julstök, filosofera lite över jul och lägga ut lite saker som jag antingen tycker är roliga eller juliga. Blir du uttråkad så var tanken god i alla fall.

Jag börjar med en dikt och en fundering om varför julen är till för alla som vill ha den, oavsett om man är kristen, ateist eller någon annan religion.

Jag tänder ett ljus i första advent.
Fast ingenting särskilt egentligen hänt.
Jag tror inte på Jesus.
Och inte på gud.
Har personlig moral
Istället för bud.
Säger: Derren Brown
När vatten blir vin.
Varför bryr jag mig då
om en klump stearin?



Nu har jag ett par gånger stött på folk som på allvar tycker att om man inte vill ha gud så får man inte ha jul heller. Det låter kanske lite knäppt för en sekulariserad Svensk (och det ÄR knäppt) men bland de mer troende dyker då och då någon upp som på fullt allvar tror att julen bara är till för kristna.

Icke.

Svenska språket har glädjande nog behållit det gamla ordet Jul så vi slipper det knöliga ordet Kristmässa - därav engelsktalandes större benägenhet att försöka neka icke-kristna julen.

Det var nån gång mellan 300e.k-400e.k som kyrkan fastslog att Jesus födelse skulle firas den 25e december. Innan dess tenderade man att slå ihop det med bebådelsen eller påsk.

Det var av praktiska skäl - dels firade Romarna redan Sol Invictus och Saturnalia under den tiden på året - Sol Invictus inföll precis 25e december - och de kristna hade att välja på att delta i de hedniska traditionerna eller hitta på en egen högtid.

Ändå var det ingen som sa till de tidiga kristna att de inte fick lov att fira Sol Invictus nu när de trodde på gud.

Den genomsnittliga Svensken firar inte Jesu födelse. Men de firar. Det förkristna norden hade en midvinterfestival vid samma tid. Efter kristnandet behöll vi de traditioner vi gillade och tog till oss de trevligare från kristendomen och bildade vad som med en teknisk term kallas "en kultur" med "traditioner".

Precis samma sak gjorde de tidiga kristna när de lånade traditionen Fabae Dominae - seden att gömma en böna i ett bröd och göra den som fick biten med bönan till kung för en dag. Varpå vi lånade den i form av en mandel i en gröt.

Saturnalia inbegrep att man vände samhällsordningen upp och ner för en dag. I de Romerska palatsen serverade husets härskare sina slavar vid bordet och intog sin egen middag först när alla tjänstehjon var mätta. De kristna, medeltida Europeerna valde en "Tokarnas Kung" och förde ofog på St Thomas dag (22 dec). Även de kristna blandade och gav bland de traditioner som fanns när de totade ihop sin högtid.

Vår Jul är en samling traditioner, lånade från olika håll. De kristna har inte patent på den och det har ingen annan heller. Julen är kulmen på ett år av arbete och försakelse. Några dagar när vi får vräka i oss och somna innan Karl Bertil Jonsson om vi vill. Det är Julens _sanna_ budskap. Till firandet hör att göra sånt som man tycker om, och som man tycker hör Julen till - även om det skulle råka ha kristna övertoner.

Att tända ett adventsljus är att börja nedräkningen. Ljus är mysiga.