Glad förste advent mamma! Den här tillfällighetsbloggen är tänkt att vara som ett titthål in i mitt julstök eftersom vi inte kan fira tillsammans i år. Målet är att klara av ett inlägg om dan fram till julafton - lite som en bloggadventskalender tänkt för dej.
Jag kommer som sagt att beskriva mitt julstök, filosofera lite över jul och lägga ut lite saker som jag antingen tycker är roliga eller juliga. Blir du uttråkad så var tanken god i alla fall.
Jag börjar med en dikt och en fundering om varför julen är till för alla som vill ha den, oavsett om man är kristen, ateist eller någon annan religion.
Jag tänder ett ljus i första advent.
Fast ingenting särskilt egentligen hänt.
Jag tror inte på Jesus.
Och inte på gud.
Har personlig moral
Istället för bud.
Säger: Derren Brown
När vatten blir vin.
Varför bryr jag mig då
om en klump stearin?
Nu har jag ett par gånger stött på folk som på allvar tycker att om man inte vill ha gud så får man inte ha jul heller. Det låter kanske lite knäppt för en sekulariserad Svensk (och det ÄR knäppt) men bland de mer troende dyker då och då någon upp som på fullt allvar tror att julen bara är till för kristna.
Icke.
Svenska språket har glädjande nog behållit det gamla ordet Jul så vi slipper det knöliga ordet Kristmässa - därav engelsktalandes större benägenhet att försöka neka icke-kristna julen.
Det var nån gång mellan 300e.k-400e.k som kyrkan fastslog att Jesus födelse skulle firas den 25e december. Innan dess tenderade man att slå ihop det med bebådelsen eller påsk.
Det var av praktiska skäl - dels firade Romarna redan Sol Invictus och Saturnalia under den tiden på året - Sol Invictus inföll precis 25e december - och de kristna hade att välja på att delta i de hedniska traditionerna eller hitta på en egen högtid.
Ändå var det ingen som sa till de tidiga kristna att de inte fick lov att fira Sol Invictus nu när de trodde på gud.
Den genomsnittliga Svensken firar inte Jesu födelse. Men de firar. Det förkristna norden hade en midvinterfestival vid samma tid. Efter kristnandet behöll vi de traditioner vi gillade och tog till oss de trevligare från kristendomen och bildade vad som med en teknisk term kallas "en kultur" med "traditioner".
Precis samma sak gjorde de tidiga kristna när de lånade traditionen Fabae Dominae - seden att gömma en böna i ett bröd och göra den som fick biten med bönan till kung för en dag. Varpå vi lånade den i form av en mandel i en gröt.
Saturnalia inbegrep att man vände samhällsordningen upp och ner för en dag. I de Romerska palatsen serverade husets härskare sina slavar vid bordet och intog sin egen middag först när alla tjänstehjon var mätta. De kristna, medeltida Europeerna valde en "Tokarnas Kung" och förde ofog på St Thomas dag (22 dec). Även de kristna blandade och gav bland de traditioner som fanns när de totade ihop sin högtid.
Vår Jul är en samling traditioner, lånade från olika håll. De kristna har inte patent på den och det har ingen annan heller. Julen är kulmen på ett år av arbete och försakelse. Några dagar när vi får vräka i oss och somna innan Karl Bertil Jonsson om vi vill. Det är Julens _sanna_ budskap. Till firandet hör att göra sånt som man tycker om, och som man tycker hör Julen till - även om det skulle råka ha kristna övertoner.
Att tända ett adventsljus är att börja nedräkningen. Ljus är mysiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar