Evaluera Mera

En annan sak som visar att det snart är jul är årsutvärderingarna som står som spön i backen. Varje december förväntas vi fylla i tvåtusen olika utvärderingar och utvecklingsplaner. Det gör mig så matt. Jag förväntas sätta betyg på min egen prestation under året i en massa online-formulär och sen upprepa vad jag hoppas göra om tre år.

Jag är Svensk för fan, och det är två saker som Svenskar inte gör. Vi tittar inte varandra i ögonen och vi skryter inte om oss själva. Visst är det bra att vi får lov att komma med input så de inte missar något men vafan. Där ska man sitta och bara: "I år har jag varit fantastisk på att mata storkar, men lite mindre bra på att skaka uttern - jag ger mig själv en trea sammanlagt."
Klicka på bilden för att förstora den.

Man ska säga sånt som vad som motiverar en att göra sitt bästa och hur man har bidragit till företaget under året. Sen ska man ha exempel med. De tänker sig exempel av typen: "Jag släppte mitt projektarbete och skyndade till en kollega som hade problem med en serie farmakokinetiska rapporter. Jag kunde snabbt lokalisera problemet och åtgärda det så att min kollegas studie blev levererad i tid, samtidigt som jag klarade av att plocka upp den förlorade tiden och leverera min egen studie i tid också"

Vad jag tänker i mitt stilla sinne medan jag fyller i är (utöver guuuud vad det här är pinsamt) "Jag var här. Jag gjorde mitt jobb. Räcker inte det?"

I mitt huvud skriver jag saker som:
Fråga: "När känner du dig riktigt motiverad?"
Svar: "När vi får kex till kaffet"

Fråga: "Ge exempel på hur du har bidragit till din avdelning."
Svar: "Varje måndag till fredag under hela året har jag noggrannt _inte_ slagit ihjäl Gavin med hans egen domkraft, därmed besparandes oss en dyr mattrengöring."

Fråga: "Hur vill du se din roll utvecklas under de närmaste tre åren?"
Svar: "Jag skulle vilja inkorporera frigörande dans i programmeringsplanerna"

Fast det skriver jag förstås inte.

Sen får jag se vad min manascher har skrivit på samma frågor. Hon har genomgående klickat en plupp högre än jag på alla graderingsfrågor och skrivit snälla saker som gör mig lite gråtig. Det funkar för oss båda. Jag får beröm, och hon får rykte om att vara stenhård när folk kommer rödögda ur utvärderingssamtalen. Good times, I love it.

I slutänden har det hela exakt samma slutresultat varje år. Oavsett vad betyget är får jag en femprocentig löneökning och är tämligen nöjd därmed.

I år sa dock N något otäckt. Hon sa att hon ville att vi koncentrerade oss på att få mig tekniskt och personligt redo för att leda projekt och få mer ansvar så att hon i längden kunde knuffa för en seniorpost. Tekniskt var det inte långt ifrån sa hon, jag behövde greppa processerna och kundkontakten så var vi där.

För det första: Hon sa det FULA ordet. "Ansvar". Jag vill inte ha ansvar, jag vill programmera.
För det andra: Hon sa det ÄNNU FULARE ordet. "Kundkontakt". Jag vill inte ha kundkontakt, det är därför jag blev programmerare.

Är det nån som har karriär-krumelurpiller? "Fina lilla krumelur. Jag vill inte bliva seniur."