Stort fruktfat är en del av julen. För att göra det enklare har jag recenserat frukt nedan. Frukten har fått betyg utifrån tre skalor: Fruktens Smak, dess Julighet och hur bekväm den är att äta. Skalan går från ett till fem tomtebloss.
Apelsin:
Apelsinen är inte så mycket en frukt som ett tortyrredskap för dagisfröknar. Den smakar någorlunda gott och har en hög julfaktor, men den som stått i fyra minus och skalat och klyftat fyrtifem apelsiner närmar sig den ändå med viss skepsis.
Det är egentligen en skitfrukt som kostar mycket mer ansträngning än den smakar. Men man ser rolig ut när man biter ihop om den. Har man tråkigt en dag är det bara att äta apelsin framför spegeln – stor underhållning i ens eget ansikte medan man biter ihop om den och sen har man att göra i timmar med att förgäves försöka få bort apelsinoljan och den sockriga saften från fingrarna. Är du utomhus är det ännu roligare(tvärtomspråket). Försök att få bort apelsinen från händerna med hushållspapper resulterar i apelsiniga, och pappriga, händer. Man ser ut som att man försökt raka händerna med en slö hyvel, något som understryks av hur röda de börjar bli. Släpp apelsinen. Ge ungen en banan eller ta pulkan och gå in.
* Smak – två komma fem tomtebloss.
* Julighet – fem tomtebloss
* Bekvämlighet – 0 tomtebloss.
* Extrapoäng: tre extra tomtebloss för att man kan pula nejlikor i dem och vara pysslig.
Äpple:
Äpplet är den estetiska och moraliska vinnaren i kategorin julighet. Det är snyggt förpackat och ganska enkelt att äta för den som inte känner behov av att skala. Nackdelen är att tandköttet kryllar sig och börjar klia när man biter i det. Men man kan leva ut sina konstnärliga behov på äpplet. Du behöver detta: Ett barn ca 4 – 8 år gammalt, en röd stickeluva, ett rött förkläde, två äpplen, två bitar rött bomullsband(ca 30cm). Stoppa i barnet i förklädet och luvan och knyt fast äpplena i bomullsbanden. Muta/hota barnet att stå stilla med äpplebanden utsträckta. Du är nu Carl Larsson.
* Smak: två tomtebloss
* Julighet: åtta av fem tomtebloss
* Bekvämlighet: 3 tomtebloss
Bananen:
Bananen har en stor nackdel. Nästan ingen kan äta den utan att se ut som Gunde Svan. Å andra sidan är den en av få frukter som inte smakar päck, rinner ut över dina händer och dina kinder eller kräver redskap. Den lämpar sig också till glada skämt. Nej, inte halka på skalet - det är för banant – nej, vad man gör är att ta en lagom mogen banan, hålla den i handen som en fåne och göra en Youtube-video om hur bananen är det yttersta beviset på att gud finns eftersom den är så praktisk och smakar så gott. Se gärna till att först vara en före detta barnstjärna från en riktigt dålig tonårs-sitcom.
Oavsett vad man tycker om huruvida gud finns, så är inte bananen något bevis på någotdera - om bananer var så jävla smarta så skulle de till exempel ha sett till att det inte rådde sån förvirring huruvida den är ett bär eller en frukt och den skulle inte fastna i gommen när den är undermogen. Ur dagisperspektiv är bananen en gudagåva, lättskalad och lättdelad för knattar som inte orkar en hel. Enda nackdelen är att det aldrig finns nog bananer till alla barn som vill ha (dvs alla) utan de med mindre vassa armbågar får svälja besvikelsen och apelsinerna.
Smak: fyra tomtebloss
Julighet: fyra tomtebloss – för lukten de sprider från julfatet
Bekvämlighet fem tomtebloss
Ananas:
Det är lika bra att erkänna att ananasen är på fruktfatet helt av estetiska skäl. Visst är den god, men allt som är sant om apelsinen är sant om ananansen plus att man måste vara samuraj för att ta sig in i den. Försök inte byta ut den mot burkananas – det förtar hela effekten med fruktfatet.
Det bästa med ananas är att man kan irritera folk genom att envisas med att uttala det ”anAnas” med betoning på andra stavelsen så att det rimmar på engelskans ”bananas”. Det är tydligen ett acceptabelt uttal inom vissa dialekter och vissa åldersgrupper, men prova själv får du se. Man lär sig mycket om sina vänner på hur de hanterar en sån sak. Say after me, please: ”anAAAAnas”.
Good.
Smak: fyra tomtebloss
Julighet: fyra tomtebloss
Bekvämlighet: noll tomtebloss
Extrapoäng, underhållningsvärde: två tomtebloss
Fikon och dadlar:
Fikon och dadlar får stå tillsammans, för min lunch börjar ta slut.
Fikon och dadlar hör julen till vare sig man vill eller inte. Varje gång du försöker fira jul utan att lägga fikon och dadlar på fruktfatet dör en tomtenisse. De är intressanta fenomen eftersom ingen egentligen tycker om dem. Utom jag.
Dadlarna är skådebröd. Dadlar, såsom de säljs till julfaten i Sverige, smakar precis som jag föreställer mig en mager pekfingerknoge doppad i intorkad plommonjuice och epoxylim– det är bara skal och kärna, inget emellan och när man väl fått dem på fingrarna kan varken gud eller industritvål hjälpa dig. Dadelkärnor är gjorda av adamantium, samma metall som Wolverines skelett och klor är gjorda av, och alla försök att äta en dadel är dömda att misslyckas. De biter tillbaka.
Fikon däremot är goda. De smakar som en bra piptobak luktar och har roliga små kärnor som man knäpper sönder mellan tänderna. Med fikonen vill jag bryta traditionen och inte köpa de runda, platta, formpressade fikonen som annars är så juliga, utan att ta en påse torkade, men oklämda, ifrån hälsokosten eller liknande. Skillnaden är stor. Fikon delar dock en av dadlarnas nackdelar: fingrarna blir kladdiga. Lösningen är förstås att äta dem med pinnar.
Smak: Heaven and Hell – mitt emellan noll och fem ligger 2.5, men fikon är så goda att jag rundar uppåt. Tre tomtebloss.
Julighet: Juligast av de juliga. Inte minst för att de framkallar glada minnen av mormor Augusta som gillade fikon och vars jupynt alltid tycktes något juligare än alla andras, även fast de var färre och enklare. Sjuttisex tomtebloss av fem möjliga.
Bekvämlighet: ett tomtebloss. Inte ens lacknafta kan hjälpa dig med dadlarna. Men det luktar bättre.
Mandariner/Klementiner/Satsumas etc:
Allt som är rätt med bananen tillsammans med de få saker som är rätt med apelsinen. Lättskalad, lättdelad och god. Den stora nackdelen är att de tar slut omedelbart och att ens man lämnar skal överallt. Juligheten sänks något, trots den evokativa doften, eftersom det alltid låg en i julgransplundringarnas fiskdammspåsar, och då är ju julen slut.
Smak: fem tomtebloss
Julighet: tre tomtebloss
Bekvämlighet: fem tomtebloss.
Det avslutar min julrecension av frukt. Som alla vet är skinkan den ultimata julfrukten, men Sveriges botaniker vägrar fortfarande envist att omklassificera skinkan som frukt. De påstår att den är en ört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar