Precis som jag haft en gnällkavalkad över saker som inte går att få tag i så visar sig fördelarna med att bo i en underpriviligierad del av UK: vi är inte de enda invandrarna. Det finns en stor grupp Polska och Baltiska invandrare tillsammans med oss försvinnande få – men inte ensamma – Svenskar. Vet ni vad det bästa med Polacker och Letter är?
De delar i mångt och mycket matkultur med Sverige. Plötsligt, rakt ur det blå, slog en liten butik med blandade Östeuropeiska matvaror upp portarna inne i centrum, och det första vi springer på där inne är rödbetssallad – den är avsmakad och domen är inne: den smakar precis som Svensk och kommer att ackompanjera köttbullarna gudomligt till jul. Men, Gloria, Gloria, In Excelsis Deo, vad de dessutom säljer är...
Fil.
Eller, Kefir för att vara petig, men petig är man ju inte när man tvingats äta magsur yoghurt för tvåtusen spänn grammet från hälsokosthyllan och plötsligt står öga mot öga med en literförpackning standardfet Kefir som är syrad på RÄTT sätt. Som kittlar på tungan och har en smygande sötma under det syrliga. Som är syrlig och inte SUR som all jävla skityoghurt är i det här landet. All yoghurt, inklusive den svindyra Grekiska från lyxhyllan på Waitrose smakar som att någon tappat en burk askorbinsyra i den och tänkt: ”Äh, det märks inte”. Själv har jag länge förfäktat åsikten: ”Varför äta yoghurt när det är gratis att slicka på batterier?” Och jag GILLAR sura smaker. Jag häller citron på allt och har då och då hänfallit åt att dricka gurkspad när gurkan var slut. Jag är som lyckligast när ansiktet är hopdraget i ett moffaJinko-grin och tårna kryllar sig av syra. Men yoghurt, det är bara för jävla surt. Och det är surt på fel sätt. Och hälsomuppar älskar det – och redan där har ni tappat mig.
Men fil – det är grejer det. Filen är len. Filen är mild. Filen lägger sig i magen som ett skyddande omslag. Filen kan drickas eller skedas beroende på vad man har tid med.
Till alla Polacker och diverse Balter som flyttat till England: Tack! Tack för att ni kom, och tog kefiren med er. Och surdegsbrödet. Och saltgurkan (Britter lägger bara in sur gurka)
Tack, tack, tack! Spasiba, otchen spasiba!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar